Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag kände verkligen en gång en kvinna vars namn var Eriksson, bara att hon inte hette som du Madelene, utan snarare då Madeleine... Jag ljuger inte som en häst travar, jag går på likt en åsna med moroten hängande i e snöre.


Hmmpf (En sådan där o(t)rolig historia)






Variant på känd historia.
Ingenting för snardruckna dock.
Händelsen utspelar sig
augusti 1972 klockan 14:37.

En skola, en rektor, rektorns rum, trenne gossar.
Rektor frågar var och en vad de gjort för att
kunna stå som i giv akt i skamvrån.

På frågan vad envar har gjort,
de svarar stolt i tur och ordning.
Istället för 'Jag har inte gjort nåt'.

Först skall Peder säga något.
'Jo, alltså, jag har kastat sten i sjön'.

Därefter är det Pers tur.
'Jo, alltså, jag har kastat sten i sjön'.

Och så slutligen Sven.
'Jo, alltså, det är jag som är Sven'.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 98 gånger
Publicerad 2025-03-19 17:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP