Din kärlek ger mig ångest.
Ett sjukt toxiskt mörker
fyller hela min existens.
Depressionen tar stryptag
på den lilla glädjen som
trots allt återstår i mitt
liv som är ett dåligt skämt.
Skräcken för att falla fritt
in i ett oändligt universum.
I mitt huvud hör jag skotten
och skriken på Campus
Risbergska precis som när
jag var där den fjärde februari.
Kulorna som trängde in i min kropp.
Rickard Anderssons lugna och
systematiska tillvägagångssätt.
Ibland önskar jag att jag var död.
Det är svart, svartare än svart.
Jag längtar tillbaka till Syrien.

1000 mördade människor i Gaza.
Demonerna Trump, Musk, Putin,
Netanyahu, och Jimmie Åkesson.
Din medkänsla skrämmer mig.
Jag gömmer mig i garderoben
för världen som står mig upp i
halsen tillsammans med min
nallebjörn från min barndom.
Orkar inte bli en vuxen man igen.
Apatins hjärta dunkar mörker.
Ångesten som blixtrar i kroppen.
Dölj mig för människornas syn.
Skydda ditt trötta eländiga barn.
Älskade du är min gravitation.
Dina sanna närhets exorcism.
Du leder mig genom förtvivlans
öken hem till sorgens oas.
Genom dig ser jag ljuset.
Din kärlek är min enda räddning.