Natten faller tung, som en filt av bly,
Över minnet, som vägrar att dö.
Ansikten flyter förbi, i dimman av år,
Var det fiender, eller bara män, som dog där?

Röken stiger än, från fältets aska,
En bitter smak, i min mun, som en maska.
Avtryckaren tryckte jag, det minns jag så väl,
Men var det rätt, eller var det bara helvetets spel?

Var det fiender, med onda avsikter,
Eller bara män, med fruar och systrar, och mödrar?
Jag ser deras ansikten, i mina drömmar,
Och jag frågar mig själv, var det rätt, eller bara fel?

Jag kämpar med minnet, med skuld och med skam,
En tyngd på mina axlar, en brinnande flamma.
Jag söker efter svar, i tystnadens rum,
Men svaret förblir dolt, i mörkrets djup.

Kanske kommer jag aldrig att veta, sanningen om den natt,
Om det var rätt eller fel, om det var värt allt detta hat.
Men jag bär min börda, i tystnad och smärta,
En soldatens skugga, för alltid i detta mörker.