Förlusten av henne
Hänger ändå som något vackert i luften,
Den mystiska delen av personligheten
Blir ett med luftens blå mysterium,
Det avlägsna och det nära.
I livet hade hon skratt och skådespeleri.
Hon gjorde saker som var både glada och allvarliga.
Världen fortsätter, bortom modets flyktiga förnuft,
Det avlägsna och det nära.
Hon tog många delar, men hon ägde bara en,
Denna ena var realiteten av hennes varande.
De andra var maskeringar av mörkt och ljust,
Hennes feminina nåd i att se på världen.
Jag vet inte hur jag ska säga nej
Till tiden som har sin gång i alla fall,
Vet inte hur jag ska förklara
Den rena förlusten av åsynen av hennes ansikte.
Det avlägsna och det nära.