pier paolo pasolini levde
en oupphörlig provokation
med konsten som motstånd
utmanade kapitalismen moderniseringen konsumtionssamhället
och homogeniseringen av livsformer
skulle funka idag
lika aktuell
dog som en outsider
brutalt mördat 1975
en personlig tragedi
en symbolisk manifestation
av den politiska och kulturella konflikt
han ständigt befann sig i
rörde sig mellan litteratur, film, teater och journalistik
konstnärskapet en medveten sammanblandning av genrer
hans liv en omedveten sammanblandning av öden
bröt tabun och undersökte
begär klass politik kultur
mästerverket Salò o le 120 giornate di Sodoma (1975)
en rå allegori över
fascism konsumtionssamhälle och maktens våld mot kropp och begär ->
(Trump, Orban, Putin, Le Pen, Åkesson)
i Accattone (1961) och Mamma Roma (1962)
skildras Roms underklass samtidigt hårt och sublimt
bildspråkets visuella estetik krockar effektivt med de sociala realiteterna

pier paolo pasolinis kompromisslösa skärskådning av samhället
och djupa lojalitet med marginaliserade grupper
blir nästan helt plagierat i peter greenaways filmer
(som ju har fina kvaliteter bortsett från rip-offen)
och pier paolo pasolini har nästan gjort mig mer
(fick mig att stolt identifiera mig som intellektuell)
än Lars Norén