Påskliljor står i gräset,
deras gula blommor
en tyst påminnelse om det enkla

Vi har trätt ut ur huset,
uppknäppta jackor i kylan,
för att andas frisk luft och känna
hur vintern lämnar oss

Vi pratar om allt och inget,
om klichéer som vi borde vara fria från
men ändå bär med oss som gamla mönster

Struktur i världen,
ordning och reda,
vi söker former som vi kan följa
men vet egentligen inte vad de leder till

Hängrännor på taket porlar,
vattnet rinner ut i en oändlig cirkel,
precis som våra tankar som
flödar genom förlorade dagar,
genom allting vi borde ha förstått men inte gör

Och påskliljorna står där ändå,
tysta, orubbliga