Vi står på parkeringen utanför ditt hus
Blomsterkrans i håret
Småfulla på päroncider och öl
Midsommarklänning och mascara
Jag skriker, kan du släppa in mig
Du hör mig inte
Vi kan umgås, jag kan få dig att skratta
Men hon är det enda du tänker på
Hon och alla andra
Jag skrapar bort nagellacket från mitt ringfinger
Försöker komma på något att säga
För att få kontroll över situationen
Till slut säger jag något roligt och du skrattar
Men jag ser medlidandet i dina ögon när du tittar på mig
Det är dags för oss att gå men mina ben bär mig inte längre
Hur jag än gör kommer jag alltid vara sist
Eller kanske alltid stå kvar på parkeringen utanför ditt hus