kunde jag rista i sten orden
som kunde väcka liv i de döda
hade benrangelsfingrar
knackat på min port
för alla ville de leva

kunde jag säga ordet sesam
och berget skulle öppna sig
skulle minnet av den
som inte fick leva
för något andra gjort
ty felen vandrar aldrig ensamma
inte heller saknaden
vandrar ensam längs stigen

där vandrar vålnader klädda i skrot