Seså, ge inte upp. Löven som är bruna kan bli gula kan bli gröna. Vitala, starka och viljelösa.
Kämpa, allt blir bra. Tänk på husfriden och allt jag vill ha.
Önskan om normalt och flexibelt. Morgon, mitt på dagen och på kvällen.
Ljust, klart blått, sorglöst lila och vackert svart, du kan nyansera och klä i allt.

Hur svårt kan det vara? Seså, du kan klara det.
Håll käften.
Håll käften, håll käften, håll käften.

Ögon nära gränsen till sprängning. Våta tårar trycker men axlarna rycker.
Snälla håll käften och låt mig bestämma. Hoppet har blåst bort och bara smutsigt grus ligger i min famn.

Men det är inte så farligt bara låt mig flyta, du kan säga vad du vill men vissa monster låter sig inte beröras. Berövas, luras, förändras, försvaras.

Jag älskar dig men låt mig finnas däremellan.

Hatar dig men vill omfamnas tills allt går under. Jag vet inget annat.

Frisk är för mycket att begära. Sjuk är branden där jag förlorar allt det gröna. Det gröna som jag aldrig kommer röra. Kanske det var grönt och normalt. Innan lampan släcktes och världen blev verklig. Bara kanske men det var länge sedan nu, hur ska jag minnas?

Nej, snälla låt mig finnas däremellan. Åtnjuta din storhet men undgå ditt fördärv. Alla vet att du förintar, men i små portioner får du mig att leva.

Så håll käften för ni kommer aldrig förstå.
Ni har aldrig fått njuta av mitt monsters ridå.