Mitt distriktssäljarjobb utökades med brickprodukter som komplement till det tidigare margarinsortimentet när Pågen- produkter AB bildades under 80-talet.
2,5 dl förpackning med ”Visp-ädel” hette den förstfödde, givetvis vegetarisk eftersom man redan var expert på margarinframställning.  

På innehållsförteckningen till Ädel-Vispen stod det cocosfett som en betydande ingrediens.
Tillsammans med palmolja samt en mindre mängd skummjölk skulle den bli lika lättvispad som vanlig grädde.
Pågen-gräddens finurliga egenskaper berodde på en “lucka” i svensk livsmedelslagstiftning.
Endast i Sverige tilläts nämligen en liten mängd animaliskt fett även i vegetariska produkter.  

En riktig uppfinnarjocke hade anförtrotts själva tillverkningen i Malmö.
De första provsändningarna ut till distrikten blev en riktig katastrof.
Geniet i Malmö var inte noga med att väga upp ingredienserna.
Skulle det tillsättas 10 kilo skummjölk öppnades en 10 kilos förpackning som givetvis kunde innehålla allt mellan 9 -11 kilo.
Resultatet blev givetvis en väldigt ojämn kvalitet i slutet- oftast gick inte produkten att vispa upp över huvud taget. Efter flera justeringar blev grädden ändå aldrig riktigt OK. 

Tillslut kunde inte marknaden dröja längre på lanseringen.
Min glada distriktschef hade kommit på ett genidrag och inbjöd mig till sitt hem i Halland.
I egenskap av demonstrationsbagare hade han bakat ljuvliga tårtbottnar redo för att bli Ädelvisp-tårtor.
Jag hade bara att åka ner till honom med prover på Ädelgrädden.
Han hade bokat in ett möte senare under dagen för att inköparna på Saga-butikerna i Göteborgsregionen skulle få smaka på läckerheterna. 

När vi väl skulle vispa upp produkten gick det givetvis inte alls.
Tillslut blev vi tvungna att (göra en liten hemlig manöver) slänga ner lite Snabbmarsan-pulver i grädden.
Vaniljdoftande grädde spreds mellan tårtbottnarna och med lite snygg garnering åkte några av gräddtårtor in i riktiga kartonger med fina band virade runt.
Med ett par kartonger bak i bilen for jag sedan upp mot säljmötet i Göteborg. 
Det jag inte kände till var att tillsatsen av Snabbmarsan- pulvret i grädden hade gjort lagren mellan tårtbottnarna lite ”glatta”.
Under färden med bilen upp till mötet började tårtbottnarna glida isär i kartongerna bak i bilen.  

Som tur var kände jag de förväntansfulla killarna som var inköpare för butikerna väl sen gammalt.
Efter att jag öppnat den första tårtkartongen och bottnarna glidit ut över bordsytan blev det först dödstyst.
Sedan bröt ett fullständigt skrattanfall ut i lokalen och en i gänget utbrast: ”De va den mest värdelösa produktdemonstration jag någonsinn varit med om”!
Efter att jag lovat (med korslagda fingrar bakom ryggen) att grädden skulle vara av prima kvalité när leveranserna väl nådde detaljistledet, fick jag ändå en fin order på Ädelvispen.