Jag höll mina rosor så hårt grepp jag kunde.
Jag kände dess vassa taggar.
Varenda en.
De borrade sig in i huden.
Så jag inte skulle glömma.
Vem jag var.
Taggarnas taggtråd.
Etsar sig fast.
Som kardborrar.
Men jag ler.
Så att ingen ska se.
Smärtan.
Spegelblank sorg ärgar.
Nattens varma filt så läkande.
Månskenet gör mig lugn.
Stjärnhimlen min sagostund.
Det som stannar kvar.
Doften av rosor.
Röda som blodet.
På golvet.