Morgonen
är en andlig hungerstrejk

Kroppen
tar än så länge ställning för dagsljuset
som sjunger in
mellan paprika- & tomatplantorna
i vildhustruns drivbänkar
- men med nöd & näppes snåla marginaler

Boningshuset stävar på fastställd kurs genom tiden,
blixtbelyst in i minsta minnesbild,
ögonens treglas riktade;
garage & stall följande dess exempel,
hela fastigheten insnärjd i elektriska häststängsel

Jag är frilogerare på denna ort,
på statsbesök i en kärlek
som med tiden kommit att genomsyras
av pragmatik och trögt trygga omständigheter;
varje dag presenterande sin inlaga
i den samlade bedömningen,
medan dock frilogerandet per se
tör inskjuta behagliga tvivel
och påtvingad frivillighets sträckvist blotande
självskadesnitsigheter,
vilka emellertid icke hindrar mig
från att med alla klutar till höja mig sisyfosiskt
ur det blytunga uppvaknandets kvicksilverhav,
genom medvetandets hovrande serie genomskinliga speglar,
upp i hopande minnen av mig själv;
identiteten så småningom fallfärdigt fastställd;
bekymrens släpkoppel stretande
i allehanda föresvävanden; en del kostsamma,
andra helt dödsavgörande;
”hur-hamnade-jag-här”-loopen
en uppgift för dagböckernas ovedersägligheter
och kausalitetens blytunga Sune Karlssonlivboj

Mellan ögonuppslagning
och müslifrukostens energidrogande morgonrädstillslag
ligger ett ingenmanlandsskimmer av sanning & ursprunglighet
i dags datos lögndetekteri;
existensen vilande i en slags tabula rasatomgång

Jag känner mig betydligt mindre oupphörlig nu
än förr,
men förhåller mig ändå veckovis påstridig;
en frilogerare i tillvaron med osäker timtilldelning;
en bland alla andra på väg från 6 till 7
en fredagsmorgon i tilltagande sanningshalt,
grundstött i självskåderiets slöseri med livstecken