jag spenderar för mycket tid i mitt huvud
där förvirringen bor bakom rakluggen
och ingenmanslandet mellan
mjukt och hårt alltid är oroligt

hjärtats exilregering sitter i reptilhjärnan
men orkar inte bry sig
om det stundande inbördeskriget

gerillaledaren fördrev den
och trummar ut sitt budskap
slag för slag
ersätter röda blodkroppar mot svarta

isen i magen har smält
stortån känner inget på sig längre
den har domnat för att sötskon är för trång

och fula svartklänningen är så stor
att ingens upplysning kan tränga
igenom och nå huden
pansarhuden som inte absorberat
något sen kapprustningens dagar
när hotet kom utifrån

högergipan har viskat till vänsterörat
att någonstans och överallt finns jag
andas tunnluft i tjocktarmen

stundvis skyddar
stundtals skyggar

för själslig socialisation
mental kapitulation
och fysisk förskingring
ser passivt på när framtiden arresterar nuet

jag spenderar för mycket tid i mitt huvud
där klyschornas gränser är hårfina
hårtopparna kluvna
och rötterna orotade

jag är för vis för mig själv
jag förtjänar bättre
jag lyssnar ju inte