Kände henne visserligen inte alls
Men som man säger ”så saknar
man inte kossan innan båset är tomt”

Hon som satt där så stilla
Damen på den gröna bänken
Under den stora lönnen
ett av de högresta träden i parken

Ändå var hon viktig i sammanhanget
för parklivet
Hon passade liksom så bra in
i själva kompositionen

Den med de lekande barnen
i den lilla gungparken bredvid
och cyklisterna som med fart
brukade fara förbi henne på grusvägen
mellan bänken och gräsplanen
Den ni vet där mattar och hussar rastar
sina jyckar

Det var då när damen fortfarande
satt där på den gröna bänken
Men nu sitter hon inte där längre
på tänkarbänken liksom försjunken
i sig själv

Men vad vet man?
Även äldre människor kan ju välja
att vilja förflytta sig någon annanstans

Det hände ibland på den tiden då damen
fortfarande satt där på sin gröna bänk
och filosoferade
Att jag tänkte att jag själv kanske borde
ha satt mig där bredvid och växlat några
väl valda ord

Men nu sitter hon ju inte längre där
Jag tror inte hon skulle velat det
i alla fall!!

Hon hade det nog bra som hon hade det
där hon satt utan annat sällskap
än trädens sus och alla de där parkljuden
ni vet

Jag har övertagit hennes plats nu
Inte för att jag är tillnärmelsevis
lika gammal och klok som damen
Även om jag väljer att tro att just hon
var en själsfrände

Jag sitter mest här på den gröna bänken
för själva ”kompositionens ”skull
En park värd namnet ska ju alltid
representera alla åldrar eller hur?!!

I min park är det träden som är huvudsaken
Därefter kommer vi
Jag och damen på bänken