mellan de svarta flaken av asfalt stoltserade stolta maskrosor... asfaltsflak klyftigt isär spridda så att frön åter igen efter blomningens klarhet skulle kunna gro... drygt annars att se dem stoltsera i gräsmattan, ta över denna och utrota gräset... drygheten sneglade på att även inta en och annan rabatt med sitt stoltserande... ja för så gör vissa invasiva arter... de intar vägrenen om än oh så vackert med lupiner i alla dess färger... trotsiga lupiner vet vi alla hur de kråmar sig, stoltserar drygt och klyftigt tar över allt... vårens ankomst små tecken då plötsligt hela hjordar av uppnosiga vildsvin tar sig in i trädgården... plötsligt står de inte pall vare sig lupin, maskros eller jättebalsamin... så klyftiga var de ändå inte att deras stoltserande just ledde deras dryghets slutstation... dock jordens blottlagda svärta gör ettåriga växters lycka... men vilka dessa blyga små violer är återstår ännu att se...