Applåderar nuet.
Hyllar verkligheten.
Skyddar mig från utsvultna vargar.
Hemma.
Diamanter mina videungens dagg.
Känsla av överlevnad.
Då skal av sten.
Nu skal av skörhet.
Näste av ömtåliga hjärtslag.
Mitt inre en sjö av kristaller.
Sårbara ögonblick så vilset.
Klamrar mig inte längre fast vid självdestruktivitet.
Smycken av drömmar på strå.
Lyssnar inåt.
Harmoniskt vågorna får mig i balans.
Dagbokens tårar ett gyllene minne.
Lär känna mig själv igen.
Som om jag varit i en annans kropp.
Klär av mig ångestens klor.
Ömsint kram får rädslorna att luckras upp.
Samlar ihop mina pusselbitar.
Rosornas kronblad ligger inte längre på marken.
Viskar till nätternas näktergal.
De svarar mig.
Det ordnar sig.
En dag i taget.
Andas.
Andas.
Andas.