Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hjälp min man är galen!

 

Bara han är OK och mår bra så finns det inga problem i världen. Bara hans allvarliga narcissism och egoism dominerar min tillvaro och får mig att känna mig liten och svag så är livet toppen. När han har full kontroll över mig så mår han något alldeles utmärkt. Han har satt en sändare på mig för att alltid ha koll på vart jag befinner mig. Ty de starka och förträffliga övermänniskorna är utvalda att styra och ställa. Det är så som Gud vill ha det hävdar min man Roger som är så älskad i vår församling. Om jag sköter hushållet och barnen så tittar han på TV och äter chips med Coca Cola. Så här har det varit i tolv år. Det ska vara underbart att vara människa säger han och tyst med er ungjävlar när pappa tittar på långfilm! Vårt så kallade äktenskap är en bottenlös avgrund och jag är fullkomligt handlingsförlamad. Ska han misshandla mig ikväll och sparka mig ur sängen. Ska han skrämma barnen från vettet med sin tyrrani? Ska han hälla mjölk över mitt huvud igen inför ungarna som sitter och gråter? Ska han hälla hinkar med gyttja över golven och fortsätta kontrollera min ekonomi? Min självkänsla är
på noll och livet är en konstant katastrof. Barnen har mardrömmar, panikångest, och kissar på sig i skolan vilket de mobbas för. Lärare och rektor säger att det ordnar sig och att vi måste tänka positivt och optimistiskt. Min man som är en beundrad och respekterad kulturskribent går mest omkring med ett överlägset och arrogant leende och behandlar oss som luft. Klockan prick 18 ska maten stå på bordet annars blir det stryk. Vi är en härlig familj säger han och ni vet väl hur mycket pappa älskar er. Livet är ett urspårat dårhus och jag vet inte vad jag ska ta mig till. När han går omkring och visslar på glada melodier som ett totalt vansinnesutbrott är på gång. Jag och barnen låser in oss i badrummet. Min mamma säger åt mig att ta mig samman och att det är väl inte så farligt och att min man Roger har många fina sidor. Hela min omgivning är i koma, det finns ingen som bryr sig trots att hela havet stormar. Min man får ett stort kulturstipendium och hyllas av stadens kulturelit. Du ska vara stolt över Roger säger chefredaktören på Nerikes Allehanda när han kommer för att överlämna en present vilket boostar min mans ego maximalt. På kvällen är han nära att dränka mig i badkaret. Vår son Truls hugger en kniv i hans rygg, ambulans kommer och polis. Roger hamnar på rättspsyk för mordförsök. Livet som sakta återgår till det mänskligt naturliga. Demonen är borta och äntligen lugn och ro. Jag flyttar ihop med en ny frisk, kristen och god man i ett nytt hus. Barnen mår bra. Det känns skönt att vara människa.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 21 gånger
Publicerad 2025-03-21 19:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP