Döden vore bättre än den otroligt taskiga stämning som råder i världen. Att vi försöke få någonting att fungera som inte kan fungera. Vi är alla mer eller mindre sjuka men det är normaliserat och märks inte. Våra dåliga samvetens frånvaro av medkänsla. Hur vi hjärntvättas för att passa in i det sjuka samhället. Att vi kallar mörker för ljus. Själsligt utarmade åkallade vi i desperation Gud i hopp om att bli frälsta, förlösta och bryta den sjuka stiltjen. Det var då som vi kom på idén att börja meditera och smeka och lyssna på varandra ömsint och innerligt tills världen blev en allt lyckligare plats. Våran ångest växlade till medvind, sol och nedförsbacke. Ett härligt förmänskligande av mänskligheten genom kärlek. Fåglarna som betraktar oss människor med förvåning och glädje. De mäktiga trädens eufori över att bli bemötta med så mycket medkänsla. Donald Trump som springer omkring naken i det ovala rummet pånyttfödd av kärlek och sanning. Vi ger honom komplimanger för hans sexiga kropp och han börjar att strö pengar till de fattiga. Härskaror av den fantastiska sortens människor som faktiskt lyssnar på varandra och förstår i ett makalöst love, peace and understanding som till och med häver Vladimir Putins rubbade tillstånd i ett ursinnigt flower power som gör oss till hänförda glada barn. Självaste djävulen och hans demoner strålar av godhet och hjälper de utslagna människorna att komma på fötter i kärlek, hopp, och tro. SÄPO började att avlyssna sig själva i en nyttig självkritik. Frid skulle råda på Jorden och en fantastisk kreativ klarsyn när vi människor jublar på gator och torg. När vi smeker varandra ömsint innerligt och får uppleva ett underbart mirakel. Jag håller farbror Netanyahu, som är utan byxor, i handen när vi går över gatan. Han är så snäll, medkännande och omtänksam. Han hjälper alltid de svaga när de tillsammans med Trump och Putin mimar till ABBA i 70-talets mystiska och sällsamma kosmiska flow! Musk har drunknat i sitt hybris men står upp som en lycklig och ödmjuk krokus i backarna kring Varbergaskogen. Allt är en upplyst stillhet av pånyttfödelse, ishockey och fotboll i ett bortom bortom av hållbar glädje. Den här texten är sannerligen inte så realistisk. Men vad ska man skriva när man inte kan andas i en värld där det råder en surrealistisk kaotisk anarki?