Att vara ett traumatiserat
och slutkört barn
men ens omgivning
tycker att man gott borde
vara stark, glad och tacksam.
Upp med hakan och tänk
positivt och optimistiskt.
Barnet är psykiskt sjukt.
Mamma är en euforisk
vårfågel som står vid spisen
och tycker att livet är underbart.
Barnets väg är utstakat
mot katastrofens avgrund.
Styvpappa är en charmfull
svikare av högsta rang.
Det gäller att hålla den
lyckade fasaden intakt som
en lycklig, stark
och handlingskraftig.
Det förljugna samhällsmaskineriet
bara måste fungera med alla
nöjda och förträffliga medborgare.
Barnet liggeri fosterställning i
garderoben med panikångest
och en surrealistisk gränspsykos.
Endast katten visar medkänsla.
Styvpappa har ett förkrympt
människohuvud i skåpet av en
sydamerikansk indian vilket
alla i familjen tycker är helt OK.
Barnets kontakt med verkligheten
är avbruten men mamma
är på ett alldeles strålande humör.
Pappa har nyligen begått självmord.
Barnet förstår inte vad det är som händer
och börjar stänga av, förtränga, och kapsla in.
Nu kommer den fantastiska framtiden med fantastiska möjligheter säger styvpappa.
Barnet gömmer sig för verkligheten
i den mörka och trygga garderoben.
Han blir en mycket duktig skådespelare
som spelar välmående och tio år senare
när självutplåningen har blivit maximal
kommer det psykotiska sammanbrottet.