Karon uti luren tutar
sin signal för kroppens stopp.
Aldrig Karon tuta slutar.
Aldrig hörs hans tutas propp.

Karon tutar uti luren,
kallar på min kranka kropp,
förbereder färjeturen
över flodens mörka lopp.

Karon lurar med sin tuta,
signalerar dödens dopp,
tror att jag på tron skall pruta
och mitt himmelshöga hopp.

Karon lutar sig i skutan,
pjollrar med sin åras plopp,
tystnar, lägger undan tutan,
när jag går till himlen opp.