En gång
- jag var åtta år -
stod jag i dörröppningen till vardagsrummet

Pappa och Mamma hade kalas
för några släktingar,
kanske Farbror Bertil och hans fru Greta

Ljuset lyste av glada ansikten därinne

Pappa bjöd mig en krona
för att spela en melodi på blockflöjt för dem

Jag sa nej

Nu är alla de som sjöd av liv därinne sedan länge döda