Efter en kväll med flertalet glas
Gåendes hem från puben
Bara lagom vingliga
Men med hela våra liv framför oss
Stannar du till
Och berättar en historia

Du berättar om hur du som fjorton år
Sorgsen och arg
Förtvivlad och tung
Hade gått till spåren utanför din bostad
Och väntat
Väntat på slutet
Eller kanske en ny början

Steg så tunga
Men ack så tysta

Vid spåren står du
Väntar på att något så mycket större och tyngre
Ska rasera allt

Tiden går
Men till din förvåning
Står du där helt själv

"Tro fan Marit, det var ett jäkla signalfel. Jag stod där säkert en timme innan jag ledsnade och gick hem igen" säger du till slut i skratt

Jag kan inte låta bli att skratta med
Tillsammans skrattar vi för att livet är så skört
Skrattar åt att vara ung och full av sorg
Men att de svåraste och mest ödestrigra beslutet
Avgjordes av ett jäkla signalfel

I situationer där komik var som mest fel
Så fann vi alltid mörkret tillsammans
Jag berättade inte att jag också sett tågen passera
Men att jag aldrig riktigt vågade gå så nära
Det behövdes inte
Du visste redan

Men älskade vän
Fan vad glad jag är att signalfel finns
Och att jag får dela den här stunden med dig