Jag väljer att vara ...
Ja vadå?
Känner inte igen mig själv just nu.
Så mycket händer omkring mig,
hinner inte bearbeta intrycken.
Men vänta nu...
En dag i taget,
en timma i taget,
jag behöver inte ha lösningen på allt,
inte just nu
inte direkt,
det löser sig nog med tiden.

Och tid är något dyrbart
något man får köpa,
inget man kan slösa med eller strunta i,
för den kommer ifatt oss alla en dag,
och då får man hoppas att man löst
det mesta i livet och bearbetat
alla intryck som tiden gett.
Huvudet upp, fötterna ner
vad mer kan jag begära?
Kanske ett litet uns av lycka,
någonstanns där på vägen
men det löser sig nog med tiden.