Jag föddes i en ring light,
med glossy lips och daddy issues,
scrollade innan jag kunde krypa,
och lärde mig duck face före alfabetet.

Min första crush var en algoritm,
min andra var en följare med verified check.
Jag säljer min själ i 15 sekunder,
loopar min hunger i danssteg och smyggråt.

Jag älskar likes mer än mamma,
hon älskar vin mer än pappa,
pappa älskar sin nya fru mer än mig,
och jag älskar att låtsas att det inte gör ont.

Jag har en OnlyFans fast jag säger att det är "art",
kallar det empowerment medan jag sväljer skam
som en shot med fake vaniljvodka
på en torsdagsnatt i ett badrum i Åmål.

Jag drömmer om att bli någon,
men vet inte vem det är.
Jag byter persona snabbare än kläder 
bimbo, boss bitch, sad girl, witch.

Jag erkänner:
Jag har fejkat orgasmer, vänskap, veganism,
jag har stulit content,
jag har önskat att någon skulle dö
bara för att deras glow var bättre än mitt.

Men jag ber inte om förlåtelse.
Jag vill inte bli räddad.
Jag vill bli repostad.
Och kanske älskad,
om så bara för ett dygn,
eller tills nästa trend
raderar mig.