jag behöver din kärlek
som öknen behöver regn
som regnskogen behöver frid
som tonen fyller katedralen

rummet vrider sig
rummet upplöses om kvällen
rummet talar till mig i blåa timmen

jag ser dig i dimman
lämnar världen för en stund
dina händer sträcks ut
himlen böjer sig ner
lämnar ett märke på din hud

under omkring dig
ligger alla spår
du tar vägen hem
men hamnar fel
jag visar dig vägen

kärleken är allt jag har
kärleken brinner i natt
låt oss inte ljuga för varann ikväll
vi behöver varandra
vi har strandat här
vid foten av detta berg
vid det som är livet
låt inte det försvinna
livet är en tunn hinna
den kan brista och explodera

kärlek, rädda mig
tala till mig
jag kastar allt åt sidan
när du visar dig för mig

i skuggan vandrar jag
utan min käpp och stav
uppe på berget brinner elden
graven är tom, ängeln visar sig

allt jag såg
allt jag hörde
allt jag kände
skrev jag ner
orden blev en historia
för historien att se


kärleken räddade mig
jag sprang i väggen
du tog mig i dina armar
jag var på väg att drunkna
du drog mig ur djupet

jag tackar dig för livet
din kärlek räddade mig
håll om mig hårt
släpp inte taget

vattenytan bryts
händer som söker
efter en säker hamn
isen har ännu inte lagt sig

tid
rum
dalen
kan vara
djup
döden är nära
livet likaså