När snöns gråt smälter.
Våren ömsar sina blad.
Stunder jag gått miste om.
Men ögonblick jag minns.
Även de drömmar som stilla mognar.
Som nyvaken mango i sitt träd.
Jag tvekar.
Men varför då?!
Skakar av mig rädslan.
Iallafall det mesta av den.
Inuti kanske för evigt kantstött.
Kanske fattas det något.
Men idag.
Just nu.
Känns det faktiskt ganska.
Fint.