När morgonljuset kysser marken grå,
då vaknar hoppet ur sin tunga dröm.
I hjärtats djup kan nya frön bestå,
som blommar trots en vinter utan ström.

Men skuggor vandrar där vid själens kant,
där sorgen viskar tyst om tid som flytt.
Ej finns en glädje evigt ren och sant,
när lyckans skratt och tårar blandas nytt.

Ty livet är en dans av ljus och natt,
där skiften mellan skuggor ger oss form.
Vad vore solens guld i fulla skatt,
om ej den delats med en världens storm?

Så låt oss älska glädje, älska ve,
ty båda lär oss vad det är att le.