För varje ny dag dras snaran åt lite till. Inte tillräckligt för paniken skall sätta in, men lite, tillräckligt för du ska känna det.
De kastar dessa löjliga löften i ansiktet på oss, så vi kan ta att snaran dras åt utan att säga någon, lögnen är där för tysta oss, inte för att befria oss.
Och ett nytt parti, och en ny färg på den politiska kartan, och alla tror att det är över, alla tror att snaran ska lätta, men detta är en lögn, kastat i ansiktet på oss, så vi kan sitta ner och hålla käften…
Tidningarna tycker ut denna skiten, och de försöker lura oss, de pekar på saker som inte har med saken att göra alls, och säger detta är varför, så vi ska sitta på händerna och låtsas att saker kan bli bättre…
Men deras jobb är inte att tala om hur vi löser problemet, deras jobb är att trötta ut oss och peka här och där, men inte på något riktigt, faktiskt…
Vilse i en urlöjlig lek.
Barn i vuxen kostym som låtsas vara vuxna.
Och jag bryr mig inte längre, inte någonstans, ni leker eran löjliga lek, så gör det.
Jag ser att detta är ett beteende som händer om och om igen,
alla samhällen växer och dör, inget är för evigt,
och ingenting spelar någon roll…
Jag bryr mig inte.
Det finns något nästan vackert av att bara se något brinna ner, bara låta det brinna upp.
Vi måste inte springa fram i panik och säga vi måste rädda det…
Historien visar om och om igen, att allt brinner till slut ner till grunden.
Varför ska vi vara hälsosamma? Äta rätt, träna, vara duktiga, ärliga, och lita på systemet, vi dör, vi dör och systemet dör,
I denna världen allt dör till slut…
Kärleken dör.
Husdjur dör.
Passionen dör.
Allt dör.
Varför måste vi gå omkring och låtsas att ibland så dör inte saker?
Hur många vet om att de kommer dö en vacker dag?
Och det dem tror på kommer också dö en vacker det…
Bra lag dör.
Bra elit idrottare dör.
Allt dör.
Rekord dör.
Vetenskap dör.
Det känns som folk bara låtsas att saker inte dör, så de kan ”tro” på något. INGENTING händer om det du tror på dör. Livet går vidare, tills du dör.
Det är allt så jävla löjligt, en löjlig jävla idiot lek. Och ingen vill erkänna att det är det…
För ingen vill låta deras ”tro” på något dö.
Men det kommer dö.
Om inget annat när du dör.
Men då kanske du inte bryr dig längre, för du fick leka denna löjliga lek livet ut och tro på den…
Och om det är fallet, så är det jävligt barnsligt, och fegt.
Vänskap dör.
Kronan dör (inflation).
Allt dör.
Va vuxen och låt din ”tro” på denna låtsas leken dö.
Du måste inte tro på saker som kommer dö.
Det går att leva ändå.
Enda vägen ur snaran (om det finns ett sätt) kanske är att acceptera att allt dör. Och tron på att det inte gör det förlänger bara lidandet.
Vi måste inte ha en gyllene napp att suga på.
Vi kan spotta ut den skiten och växa upp.
Vi måste inte ”passa” in.
Vi måste ingenting.
Allt här är bara tillfälligt inget annat.