En duk blev uppspänd
färgerna brann som av eld
ett visuellt skri

samtid med makeup
gycklare som dansade
narrar skrålade.

I guldkalvens sken
ingen dåre skämdes djupt
ingen rodnade.

Vi som stod bredvid
i kol som elden gav oss
tecknade på papp

skissen av ett barn
framtid att värja sig mot
vänlighet som kraft

det enkla som salt
regnar på förruttnelsen
ur skuggan, ett ljus

där revor lagas
bördor lättas broar byggs
ett lågmält jubelår.