är tid, det finns för mycket av det på en dag.
Jag känner varje minut, varje sekund av varje dag.
När jag jobbar så är det lite enklare, men det är beroende av hur mycket det är att göra.
Ibland sitter jag och bara låtsas jobba, vilket är värre än att göra ingenting.
Men har jag och göra så är det bättre, mindre av dagen kvar när man kommer hem.
Jag klarar inte av all denna tid jag har.
Den torterar mig.
Det är ingenting jag vill göra av den tiden jag har.
Jag dricker, men egentligen så vill jag inte ens göra det. Det finns inget magiskt med att vara full…
men all denna tiden rinner undan lite mindre smärtfritt, när jag är full, tittar på alla dessa konstiga dokumentärer.
Mitt liv känns meningslöst utan ett jobb att göra.
Vakta katten.
Vattna blommorna.
Ta hand om något.
Jag behöver inte så mycket tid som jag har, för göra det jag behöver göra.
För det mesta sitter jag och gör ingenting.
Vill ingenting.
Önskar mig ingenting.
Jag bara är.
Kött som slås mot tiden.
Alla jag känner vill leva.
Jag känner inte det på samma sätt som dem.
Jag ser min tid som levande som en fånge i sin cell.
Väntar ut min tid.
Livet är bara för tråkigt.
Olidligt.
Oändligt.
Jag förstår dem, som vill leva. De har någonting dem slåss för, en politiskt inriktning, en religion, en filosofi, men jag har inget av dem.
Jag brinner inte för något.
Är inte livrädd för något.
Det finns ingenting jag vill göra med den tid jag har.
Ingenting.