Det är aldrig någon i graderna högre stående
som 'ligger ute på fältet och verkar som gallra
rovor'. Jämt får soldaten i blått ligga ute i leran
och regnet sedan han sett och hört sin tillfällige

kompis just fått armen avsliten av en rikoschett
och som förblöda i ösregnet, blåsten och mån-
skenet en snålvinterdag i som paradisdalen.
Som tröst har någon nyss dithasad jeppe just

läst för honom några rader ur en gammal väl
tummad pocketbok från 1942, hur livet i den
lilla staden på prärien kunde ha fått ta sig ut
någon gång 1837 om den strapatsrika våren.