även om allt för många
skäl talar för det,

och jag förstår
att det många gånger
(för att inte säga de flesta)
framstår som att

jag hatar män

så är det
inte nödvändigtvis
sant


lika mycket som jag menar det
när jag säger

att jag trivs bra på egen hand,
att jag känner mig fulländad
utan någon man

menar jag

till mitt försvar:

att jag inte bryr mig om
var du kommer från

att du varken behöver vara rik

eller mer än
medelmåttigt snygg

det enda jag begär
är intellektuell utmaning

det är möjligt
att värdigt motstånd vore mer
än tillräckligt


eller kanske

bara säg
något oförutsägbart

kom med något nytt,
det vore uppfriskande


himla trist
att jag har hört allt
och minns allt
jag hört