Bredvid eken, vid dammens kant,
där det förflutna, nuet och framtiden
smälter till ett,
under de sista stjärnbilderna
som lyser genom den lätta dimman,
där stannade du och väntade
för att möta den främling
du kommer växa till att bli;
och du ämnade tala med honom
innan stjärnbilderna slocknade,
så att det omöjliga för dig att förstå
skulle bli begripligt för honom
och klart för de som följer efter.

Och du såg en tvehövdad orm stående framför dig,
sägandes, ”Vad letar du efter så förtvivlat,
med sådant tvivel? Är det baklänges du,
likt Cassandra - praegnans futuri - minns världen?
vägen ut ur labyrinten är inte vid tidens slut.
Vid dödens port är det för sent att vakna –
du måste återvända, leva om allting –
men en dag, när tidvattnet vänder,
och du blickar ut över havet
kommer den stund då inget,
inte ens din blick, finns kvar...”