går upp på morgonen
"something wrong something not quite right"
tittar i mobilen, letar efter något men förväntar mig ingenting.
"something wrong something not quite right"
klär på mig, försöker hitta en klädes kombination som döljer sanningen, att jag har väldigt lite kläder att välja och vraka mellan,
borstar tänderna, öppnar dörren, går ut.
"something wrong something not quite right"
röster ekar som ett spöke i huvudet på mig, någonstans ifrån mitt innre som en himelsk klagan.
går mot tunnelbanan, köper min biljett.
"something wrong something not quite right"
sätter mig ner.
Jag har märkt att många undviker att sitta bredvid mig även när vagen fylls upp, man kan spekulera om varför men vad är poängen med det?
hade varit en poäng om man velat att dem ska sitta nära mig.
Kanske det är något dem "Känner" ifrån mig, något som skrämmer dem...?
Detta får mig att känna mig lite mäktig, nästan överlägsen.
"something wrong something not quite right"
De flesta känns helt färska upp ur sängen, liksom halvvakna, stirrandes i deras mobiler, jag låter min mobil vara och stirrar på dem.
"something wrong something not quite right"
min hållplats, hötorget, stannar och köper snus på samma butik.
"hejsan hejsan"
"hallå"
"em, en ettan portion och en grov protion idag tack"
"aha, en ettan och en grov... Bra så?"
"ja det blir utmärkt"
"120 kr"
"japp"
betalar med mitt plast kort, med mina låtsas pengar.
"ha en fin dag"
"tack detsamma"
jag betalar med plastkort, med låtsas pengar, och svarar med låtsas artighet.
"something wrong something not quite right"
kommer till kontoret, min trötthet hoppas på en lugn dag, men min erfarenhet säger något annat...
öppnar teams, fem taggar och fem problem redan... suck, vad nu?
"something wrong something not quite right"
tänker på gamlingen med ner pissade byxor, han behöver iaf aldrig öppna teams, någonsin...
det finns saker som alla ska göra,
hata trump, musk, tesla...
Ryssland...
Alltså jag ser varför man skulle hata detta, men det lägs upp som om det är det enda att hata, och det är där dem tappar mig...
saker som jag i konversationer bara låtsas hatar, för även när jag hatar så kan jag inte låta bli att känna att även med det är något fel...
"something wrong something not quite right"
jag tror jag ogillar det mesta, så när en konversation styr en till att låtsas hata någonting så är det inte speciellt svårt att spela med...
min fråga är varför verkar alla personers åsikter komma ifrån media först och främst?
det finns så mycket som man skulle kunna göra, men ingen gör någonting,
posta saker på linkedIn är inte aktivism.
kanske alla bara är trötta?
jag ser ingen fight i folk längre, kanske den aldrig varit där...
vi gör det vi måste göra, men inte mer än det.
Bukowski sa "humanity you never had it"
jag tror mig veta vad han menade.
men jag tror Jim Morrison kom närmast med att fånga vad problemet är när han sa "something wrong something not quite right"
för det är precis så det känns, jag kan label det på allt.
sex, kärlek, skatt, politik, religion, konversationer, bilar, tåg, pengar, jobb, tid, historik, byggnader, teams...
MICROSOFT FUCKING TEAMS...
vi gör inget bra,
våra liv blir inte vad vi hoppats på och inte heller samhället... någonting ekar utöver våra ansträningar
"something wrong something not quite right"
och jag har börjat hata vad alla andra tycker om saker...
inte hata hata, utan också låtsas hat, men anningen starkare än mitt vanliga låtsas hat...
för vem är jag att säga någonting om någonting, med mitt låtsas liv, mitt låtsas jobb, med mina låtsas pengar och plastkort...
med min låtsas moral, och mitt låtsas hat...
jag vill inte ge någonting något...
inte ens på låtsas längre...