Det fördolda vi och skogen visste
att ur krigshets byggs ingen värld

Fredsivrare blev svävande tecken
sågs över axeln mindre bemedlade

Men likt vinande läte från fordom tid
steg tillvaron fram som skalv ur dimma

Sträng av vinande läten taggigt mörker
kom för vår syn som smygande skuggor i snön

Nutiden rann genom fingrar likt mänskosvärta
från alla dundrande led över icke-viljan till fred