Och när dimman skingrats
framträdde allt som en strålande vävnad,
ljus av olika styrka
skapandes en gobeläng av varande:
att se väven vi lever i
och inse att den går rätt igenom människan,
det som du kallar dig
är också del i andra
de trådar du kallar ditt öde
spinner nornorna också andras liv med,
det som är du är inte du, inte ett
inte det du trodde eller lärt dig
för mönstret går tvärs igenom –
ditt jag är del av många trådar –
den som gick där är inte längre du,
du är inte kroppen,
inte tankarna,
inte känslornas enhet
du är inte ens du
mer än i lågan som i detta ögonblick
flämtar efter andan
medan Dixit Dominus klingar genom kylan.

Ögonblicket av fulländning
kan komma mitt i livet –
att få en glimt av alltet –
där allt som är, är ljus:
riket fanns redan inom dig.

Och utanför grindarna
stod de vilda djuren,
klädda i tystnadens rustning.