Ekot av hennes sång
En katt väljer att sova
tätt intill mig;
min vänstra arm upptagen
med att trygga henne
Höger hand krånglar ensam
med blyertspennan
och ett dubbelvikt A4-papper
som har Yi-Fu Tuans Space & Place;
the Perspective of Experience
(ISBN 978-8166-3877-2)
som blankhalkigt stöd
- men det ligger en död fågel
i min bröstkorg:
ekot av hennes sång står skogsdunkelt
i mitt mannaminne
Någon sträcker på sig och hör mitt namn
när jag viskar det i minnet
och erinrar mig,
och tåget sjunger gamelaniskt i rälsen;
ropar djupt i banvallen;
skanderar som elektricitet genom mycelen
till alla träden i Norrbotten,
men tåget är en tom rymd
i en viss hastighet;
mina inälvor samsas år efter år;
skänker förståndsgåvorna deras glimrande elegans
Två gånger har jag skidat över träsket idag;
ansiktet flammar
som en braskamin från Näfveqarns bruk
Nu ligger dagen bi;
ett styckegodsfartyg i hamn
efter en farofylld överfart