2017

10 januari, Gärdet

okej, så det första som hände när jag kom hem till Sverige var typ att William hörde av sig och sov hos mig (egentligen det näst första. det första var faktiskt att Anton sov hos mig och jag fick ett sammanbrott typ för att jag inte ville ligga med honom. William räddade lätt min Sverige-entré den här gången). och sen nästa dag (torsdag) hängde jag med honom ute på någon hardstyle-klubb typ (trots att jag bara va trammad) (700mg lol) (och trots att det kostade typ 300 spänn i inträde. hehe ja, jag ville träffa honom). jag tror det var påväg hem från det som vi på tunnelbanan konstaterade att vi ville ligga med varandra. och så gjorde vi det och kom fram till att Maja kunde informeras och tillfrågas retroaktivt. så det gjorde jag också och hon tyckte det var fint att jag frågade i alla fall…

sen hängde vi typ hela helgen och hade tjack-fest och kollade Skam och låg med varandra och det var fint. nu har Wille flyttat in här tills Mats kommer hem och jag försöker att inte tänka för mycket på William. och om han kommer höra av sig eller inte, men visst tänker jag på det. kan inte alls utläsa vad han känner för mig faktiskt. men har ju alltid trott att han bara vill ligga, så troligtvis (men inte förhoppningsvis) är det tyvärr så. men det överlever man. tentapluggat i skolan idag med skolvänner, som jag tycks ha nu för tiden. det var kul ändå. på måndag är termin 3 över, övernice.

det gick inget bra att bli ren till TUB på fredag men det gör inte heller någonting. det överlever man, det också. älskar fortfarande life men vill herregud Gud, du vet vem jag vill ska höra av sig (snääälllaa<3). och hoppppas att jag klarar tentorna. hade vart bäst.


12 januari

ja jag vet Gud att jag sa att jag inte skulle ta horse mer om jag klarade förra tentan. och det gjorde jag ju verkligen. så jag vill be om ursäkt för att jag ljög, fick en dum impuls idag. såhär innan morgondagens tenta också… förlåt förlåt förlåt. låt mig överleva den här natten ändå och klara tentan<3 känner mig lite sorglig nu faktiskt, men det kändes rätt i stunden. opiathjärnan är opålitlig som fan. men jag vill verkligen leva. och må bra. så jag lovar åtminstone att fortsatt softa när det kommer till det där. är trotsallt ”lite” för nojig som person för att ta det alls. snälla låt mig överleva natten som sagt. bästa. älskar fortfarande life tho. puss från mig.

topp 3 önskningar atm:
1. Leva
2. Klara tentan
3. Mysa med William


24 januari

jag fick leva och jag tror att jag klarade tentorna med, jag hoppas iaf. jag vill fortfarande mysa med William., fan, men man får inte alltid som man vill. inte ens jag. så kan jag bara få glömma honom typ. och ta mig igenom den här jävla jävla at:n. hade uppehåll några dagar efter jag skrev sist, åtminstone från det där jag köpte. men jag kunde inte sluta tänka på det så jag köpte nytt. heroinet tog slut i morse. trammen tog slut för ett par dagar sen. jag måste nog ta den här smällen nu. jag känner hur jag ignorerar min egen undergång. det hade varit enklare om William hade velat träffa mig, men det vill han inte, och det kan jag väl för i helvete leva med. börjar väl bli i behov av någon som är speciell och som tycker att jag är speciell. borde vara så tacksam för alla vänner som ändå tar hand om mig och hjälper mig att påminna mig om att allt är fine. så det är jag väl. men det är nu jag vill pausa skolan, pausa livet och bara åka till Asien eller nåt. gå i ide/sova tills det blir vår hade också funkat. kan någon bara uppenbara sig för mig snart.

edit 29/1: tacka Gud för lyrica och David.


29 januari

eftersom att jag är helt sjuk i huvudet nu för tiden, på ett kul och äventyrligt men balanserandes-på-kanten-sätt, väntar jag på flygplan till Bangkok this moment. är typ onykter men vet inte på vilket sätt riktigt, förmodligen fortfarande lite full nästan. spårade i natt, haha, det var kul. skulle hänga med William och Patrik och grabbarna, Ella fick följa med. hon är typ deppig över Kevin och abort och ensamhet och grejer, tycker om henne, så klart hon ska med. började med en öl på Laika, slutade med jag och William slet av varandra kläderna bakom en parkering på en svartklubb. på en bildörr, typ. sjukt konstig och rolig natt asså. bestämde mig ganska snabbt för att jag ändå ville hänga med ut och embraca sista kvällen innan Thailand (som jag impulsivt bokade i torsdags typ, snälla Gud, gör så att jag gör rätt beslut och ändå klarar skatterätten på något sätt). vi fortsatte dricka öl hos William och sedan skulle vi på rave i Bromma. Jag och Ella drack öl på öl och sög i oss ballong på ballong. hade det kul och kände varandras diverse problem med snubbar. William sprang på dom där störiga brudarna från Göteborg och vi hängde typ inte – först då. rätt länge. men det var fett kul att hänga med Ella så jag var ändå nöjd. men inte helt (och jag förstår inte hur jag alltid kan få som jag vill, shit vad du ändå måste tycka om mig Gud, förtjänar jag det? jag kanske gör det. tycker ändå att jag på många sätt är en supermänniska).

så jag sa till Ella typ, jag ska bara säga något random till honom, sen säga lite hastigt att jag ska dra om en stund. sen inget mer, bara se om han tar något initiativ. inget att förlora är mottot nu för tiden (på den fronten. hur jag gör livet till ett socialt spel). vi satt i rökrutan och jag frös trots att jag hade hans dunjacka. jag glömde bort kylan lite när jag kände hans hand på min rumpa och jag lutade mitt huvud mot hans. mina läppar pressade mot hans panna. han bad om en puss, jag frågade vart, på munnen sa han. jag frågade när, nu?. nu. han frågade om jag ville ”gå iväg och strula lite” och det ville jag ju såklart. så vi drog till chillrummet och hånglade lite. fattade beslutet om att vi borde vara busiga och ligga lite med. vi stod i toakön och fick sällskap av Ella och Patrik (som jag gett i uppdrag att haffa Embla). jag viskade till Ella: ”ni måste dra NU". hon förstod (tjejer emellan) och dom försvann. vi var kåta på toaletten – den enda toaletten. folk bankade på dörren, vi bestämde oss för att frysa och jag hämtade min jacka i garderoben. och det var så vi hamnade på den där bildörren. han bad om några pussar hejdå. jag hoppade in i den enda taxiliknande bilen jag såg och det var tydligen någon annans uber. men jag fick följa med ändå och jag var så full och omtumlad, men shit vad jag ändå haft koll på läget på något sjukt magiskt sätt. mina förhoppningar om att dörren till lägenheten skulle vara öppen gick också i uppfyllelse. och här sitter jag. fett tidig till boardingen ändå och med allt (hittills) under kontroll. tur jag är rutinerad globetrotter.

och William & jag, jag tror vi vet var vi har varandra ändå. och även om det inte är på samma ställe kanske, så känns det bra just nu. eller också så vet jag inte alls, för jag kan inte sätta fingret på honom. det är vad det är. och fint avslut innan jag drog/start efter den stela emo-perioden. när vi satt i soffan, snackade jag om att jag snabbt och lätt kan läsa människor. han frågade menande om jag kunde läsa honom, för han visste svaret. nä, jag kan ju inte det, sa jag.

7 februari, Kampot

tillbaka i favoritlandet och det är jävligt nice. sitter horsad på Nidals (som är och hämtar en fläkt till Alex och Linnea eftersom han förstörde deras) rum. De andra – Alexander, Linnea och nya resevännen Emilia har krupit till kojs efter en lång dag med moppeutflykt uppför Bokor. underbar dag, liksom de flesta dagar här, och jag är glad över att jag och Linnea har blivit vänner. tycker ändå mycket om henne, känns som man känt varandra länge.

ändå rätt påverkad nu märkte jag… och jag sa ju från början att det inte skulle bli något starkare än tram här. och här om dagen att jag åtminstone inte skulle köra flera dagar i rad. men men, har typ gett upp kampen mot drogerna. eller nä, lagt den på hyllan. orkar/vill inte ens ta den så länge jag inte mår kefft. och så planerar jag väl, just nu iaf, att fortsätta så inte länge något förändras. gör det inte det, har jag en jättebra plan som går ut på att det är okej att hålla på såhär – så länge jag mår bra, klarar skolan och inte involverar andra (så få som möjligt iaf, borde vara färre än vad det är nu, typ bara Alexander och Linnea och andra som vet hur det är och som inte dömer) – de förhoppningsvis två åren jag har kvar av plugget i Sverige. efter det vill jag till Tel aviv och plugga sista året och bli ren och fin innan examen. efter det kan jag eventuellt tänka mig att bli vuxen. fram till dess kan jag inte komma på något som är mer värt än att leva lagom mycket rock star och resa så mycket jag hinner. måste bara överleva och inte bli tagen av aina.

gu vad noddig jag är, ska nodda iväg lite innan nattligt pyssel med tjackis-Nidal/simsspel. imorgon blir det Arcadia och kanske Kep. puss. älskar att mitt liv är mer av en bra film än ett standard lame Sverige-liv.


1 mars, Fai della Paganella

det är mat om 12 minuter. 19.30 är det middag på hotellet. är alltså i italienska alperna med familj + Fanny. haft en grym skid-dag, inte käkat mer än 100 mg tram som kompletterats med 300 mg lyrica. sov dåligt inatt men har ändå varit på topp. känner att min skidåkning går framåt, bra ändå. egentligen har jag inte så mycket att skriva, inte som jag brukar ha när jag vänder mig hit.
skolan har jag inte hängt i så mycket på sistone, men att resa är så värt det. och jag fixar det ju, på något magiskt sätt. hur man lyckas röka 5 gram heroin på en vecka och knappt känna någon antydan till AT är ett mysterium. eller en gåva från Gud.

har känt Fannys passiva aggressioner hela veckan; sådana som de som varken förstår, eller vill, acceptera mig har. men igår pratade vi om allt möjligt i flera timmar och det var nice. Fanny förstår, men vill inte riktigt acceptera. att man kan vara som jag, göra som jag, och ändå vara så gott som fri från ångest. jag försöker förklara mitt sätt att hantera ångest – eller det mörker jag bär på, precis som många andra jag känner – på, och jag tror hon (eller de flesta) har svårt att relatera. hur som helst är jag inte i en sådan period nu. det är jag ju sällan och det är tacksamt.
hade det varit Maja som var här, som var ursprungsplanen, hade hon lyssnat nyfiket och berömt mig för hur smart, annorlunda och cool jag är. jag gillar Maja. jag gillar öppensinnade människor överlag. men jag tycker om de flesta – alla har något att tycka om.

jag känner mig i övrigt pigg och motiverad. vet att den låga dosen lyrica kan vara boven i dramat, men det får mig i alla fall att inse att opiaterna inte tar mig någonvart. de är mina käraste, men de tar mig inte dit jag vill. när jag kommer hem ska jag knarka och hora loss, på en någorlunda balanserad nivå, och tjäna massa pengar. sedan är det nog dags att uppsöka beroendecentrum och ta tag i det där pisseriet och diagnostiken. nu är det mat och jag är faktiskt hungrig.

7 mars

livet har ändå varit fint sedan jag kom hem. bortsett från att jag evenutellt höll på att bli blåst/raped/mördad igår. skulle träffa en torsk som var skum, William räddade mig. livet på kanten. men ja. William. shit vad fin han är. det första jag gjorde när jag kom hem var att möta Allan i Alby, sedan drog jag till William i Hornstull. den perfekta kvällen, med andra ord. han hade festat hela helgen och var sliten/at:ad och hade haft en hård vecka med mycket fest och lite jobb typ. han var så söt och ledsen ett tag. sedan låg vi, sådär sjukt passionerat och intense och världens finaste, och han blev mycket gladare. ännu cutare.

hamnade hos honom igår med efter att ha bestämt att jag inte skulle träffa den där snubben. är seg i huvudet och oinspirerad att skriva just nu, och ska dessutom till Simon i Tullinge snart. lika bra, behöver deg och sällskap. hatar fan ensamheten, den gör mig deprimerad. men ja. har alltså varit hos William de två senaste dagarna och det har varit så himla himla fint. har känt mig kär typ. och det är nog för att han ändå har känts lite kär i mig också. trodde inte jag skulle lyckas med att knulla honom till att känna något annat för mig. men nu känner jag mig ändå lite hoppfull. det är nog inget problem om han inte gör det, jag verkar bara kunna bli kär i folk som är kära i mig. anpassar mig efter vad andra känner. men det hade varit så fint. det har varit så fint. han har varit annorlunda. mer öppen och visat mer uppskattning och gjort och sagt fina saker. vi har knullat skiten ur varandra, sovit omslingrade i varandra, han har lagat mat till mig och kallat mig bae, gått tillbaka till sängen och pussat mig innan jobbet och jag har sett att det varit extra jobbigt att slita sig därifrån. all spänning som funnits mellan oss innan har varit helt bortblåst. och jag har ju typ dött kärleksdöden och levt i en saga. när ska han fatta att det kan vara så hela tiden? tycker ändå vi är fina tillsammans. kan han inte bara va kär i mig?!
håller på att bli tokig på och i honom



17 mars, Kungsholmen

har klivit ut ur heroindimman och det är rätt skönt. tillbaka på Jorden. trött. var i skolan idag för första gången på länge, pluggat med Walter och Adnan. kommer inte att skriva tentan nu men måste komma tillbaka på banan. fint att ha så mycket människor omkring sig, för det är det verkligen ingen brist på. ändå ska jag fortsätta envisas att hänga med William, som jag fortfarande inte riktigt kan sätta fingret på. det är mysigt när vi ses men jag BORDE inte hänga med någon som bara är måttligt intresserad, vilket ju absolut kan vara fallet. och ja, jag kan inte lägga tid på sånt. missa alla andra där ute som verkligen diggar mig. förtjänar fan att bli avgudad. William kan ju knappt erkänna att jag är fin ens, fuck det. får hitta nån annan att tycka om. eller åtminstone igga honom och se vad reaktionen blir. och om den är obefintlig kan jag ju inte fortsätta tänka så mycket på honom.

har fått klamydia och käkar antibiotika. planen är att fortsätta jobba och tjäna cash, briljera i straffrätten och köra skatterätten lite parallellt. kolla lägenhet på Söder på söndag. hade varit så nice att bo där i vår/sommar. får övertala pappa att splitta hyran med mig. ikväll kanske hänga med Mario ba. längesedan allt inte bara handlade om att bli hög, kan ju inte ens bli hög just nu typ. blockar mig själv med sub som i sig inte ger mig någonting. ska skita i den också snart så att allt annat blir lite roligare. men ändå redo att bli ”ren” snart. och jobba klarar jag ju nästan nykter nu. så avtrubbad där asså.


27 mars, Kungsholmen

börjar känna att jag chillar på botten. horse-at som trammen dämpar delvis, men inte helt. å ena sidan vill jag absolut inte köpa mer, vet att jag inte ens mår tillräckligt dåligt. är mest orklös, vet att jag åtminstone klarar det som ska göras i nuvarande skick även om jag inte kommer orka mycket mer än så. och det känns jävligt deppigt i det fina vädret. å andra sidan vill jag såklart köpa mer, må bra, vara produktiv, pigg. erkänna mig svag för drogen. bara köra. lika bra att vända sig till Laro eller nåt och köra tills man får hjälp.

för 5 minuter sen var jag påväg till Alvik. nu lutar det ändå mot att jag förblir orklös, klarar mig ändå. något gjorde ju trammen iaf. nä, kan typ inte köpa mer asså. vet ju vad det kommer innebära – kommer må sämre sen. trammen kommer funka ännu sämre nästa gång det är slut. har träffat en kille i min klass som heter Carl. han är lika trasig som jag och har också haft en sväng med H. men smart och rolig och så, som jag. och hans pappa har pluggat juridik, som min pappa. träffade honom och hans vänner igår kväll. vi skulle träffas och plugga idag men det gick inge bra med den planen. båda hade at lol. men tror jag hittat en ny vän iaf.

drömde sjuka drömmar inatt, blir så nykter. att jag gick nån delfinsimskola och att jag var lite kär i Carl som va Alices kompis eller nåt. för en gång skull känns det iaf okej att vara ensam, eller känner ju inte för att träffa folk när jag mår såhär direkt. nu är jag iofs mest trött, trammen tar sig mer och mer. hoppas iaf innerligt att pappa inte kommer hit idag. måste kika på frågorna till seminariet imorgon, handla mat, städa lite. blä. allt hade varit enklare med H indeed. då kanske jag till och med hade orkat förflytta mig till Gärdet. men ibland får man orka ändå. eller så får man dra till Alvik bara. då hade jag fått komma ut lite också, kanske hade varit bra. fan det kanske bara blir så helt enkelt. jävla skit.

PS. märks att jag släppt William va? vi är iaf vänner nu och jag tror fan jag förstår mig på honom nu. han är bara väldigt privat


9 april, Gärdet

det var två dagar sedan terrorattacken på drottninggatan – något som jag tillsammans med min infektion i äggledaren har använt som någon slags ursäkt till att sitta hemma och röka häst hela helgen. men det var nog välbehövt, att ta det lugnt. inte att röka. det ska jag sluta med snart snart snart. mååste fixa sub tills när det här är slut. sedan börjar mitt nya liv. är faktiskt riktigt pepp på att bli ren nu. längtar. blir deppig av att tänka på hur jag lever just nu, men kan inte bli det fan. bara att blicka framåt. känner mig ensam när jag bara sitter hemma, på sin höjd med människor jag knappt tycker om. men JAG väljer ju det, jag har ju bara orkat det. och riktiga vänner försvinner inte. Ida, Patrik – så glad att jag har er. och även om jag skulle bli lämnad helt ensam – jag klarar mig, det gör jag alltid. och jag fixar skolan. det är bara att bita i det sura äpplet. yes, jag klarar det här. plugga varje dag måste jag göra nu. och inget mer H, på riktigt. iaf inte när jag fått sub. har fan varit akut länge för länge redan, måste måste fixa det. ASAP.


21 april

herregud håller på att explodera tror jag
Carl sa det till mig igår
du är ju heroinist
du är ju det, beroende av heroin
Patrik Maja Harald sitter där ute

vi skulle festa, jag vet inte om jag kan det längre
vet inte om jag går sönder för att jag är
beroende av heroin och för att det gått några timmar sedan sista dosen
förmodligen är det så
även om det känns som att det är för att jag är uppriktigt ledsen över att va beroende av heroin.
att jag borde festa, för att annars kommer jag ju köpa mer heroin.
Patrik undrar vad det är
det är hundra saker
samtidigt vet jag inte om jag kan säga en

vet ju inte om jag är rädd för att någon ska lämna orosanmälan hos soc
berätta för min familj
rädd för det
för att det kanske absolut inte behövs
samtidigt ringer någon och vill låna pengar
och plötsligt känns det som att jag är rädd för att låna ut pengar
för att ett enda litet snedsteg
en enda fitta som blåser mig igen
hade krossat mig.

men sen tillbaka till att jag vet ju,
att det säkert bara är avsaknad av heroinet.
så jag lånar ut pengarna ändå, på villkoret att han kan fixa mer åt mig.
fast jag vet att det är det sista jag borde göra.
jag borde fan festa.
och jag önskar jag kunde berätta men jag tror inte det hade gjort något bättre för någon

jaha hur löser man det här egentligen

för jag kan inte ha det såhär. det här är inte bara at. det är verkligheten springandes ikapp mig. och alla vägar leder till heroinet, allt det onda. jag tog på mig själv, för att se om jag kände nåt, om heroinet lämnat kroppen. det hade det och jag kom att tänka på hur längesedan det var sedan drogerna inte tog den känslan ifrån mig. vilka andra känslor de lägger beslag på.

anledningen till varför jag ens ville se om det var borta var för att jag inte ville blanda heroin och tjack. för jag trodde jag var rädd för döden. men sen kom jag på att jag inte var det, varför skulle jag vara det? jag som inte minns när jag var emotionellt engagerad i mitt välmående senast. jag som insåg att det är det här som är botten.

1. Jag måste fixa heroin och pengar
2. Jag måste sluta me hjälp av sub
3. Jag måste iväg till Kambodja eller nåt


30 april

tiden susar iväg. imorgon är det maj. brukar vara min favoritmånad. åh gud vad jag längtar tills jag lever igen. det känns som det var längesedan jag vände mig till dig Gud och jag vet inte om det är för att jag känt mig så uppgiven eller om jag bara skämts. skriver inte för att jag inte orkar känna. inte orkar gå sönder, men jag känner ju att jag är otroligt skör. att jag inte orkar så mycket. har kanske aldrig känt mig så liten, svag och tänkt så låga tankar om mig själv. om jag ens tänker. orkar inte tänka, orkar typ inte träffa någon.

idag har jag väl varit lite människa igen, hängt med Ida o co. men gick in nu, kände mig utmattad bara av att vara ute och umgås ett litet tag. har spenderat så mycket tid görandes det jag egentligen hatar sista dagarna, bara sovit, varit ensam. det är väl tur jag inte har någonstans att bo förrän nästa vecka, då tvingas jag vara bland folk. legat och spytt och sovit i två dygn, nu börjar jag känna mig lite illamående igen, fyfan…

kan iaf inte vara med heroin. har inte köpt mer nu, kör sub tills dom är slut. sen får vi se. om jag tar avtändningen därifrån eller om jag går på heroinet igen för att efter tentan lägga in mig på avgiftning. känns som jag passerat det där stadiet av att må dåligt när man typ lyssnar på deppiga låter och skriver till folk att man mår keff. skriver till ingen och lyssnar på inget. tänker att jag vill bara dö. men det vill jag ju inte heller. har dock börjat tänka på döden mer än vad jag gjort någonsin tidigare. inte övervägt den, absolut inte så. jag tycker jag om att leva – varför gör jag det så jävla svårt bara? när det kan vara så enkelt.. jag har alla förutsättningar för att ha ett bra liv och att tycka att det till och med är enkelt att leva. kanske understimulerar det mig så att jag måste fucka upp det. och så råkade jag ta i lite för hårt... vill bara att allt ska va bra.

och Patrik, jag älskar dig. jag vet inte om jag är kär i dig men jag älskar dig. kan du inte bara vilja ha mig. jag behöver någon och du är ju allt jag vill ha. vet att jag är för komplicerad för dig och vet att det svider i ögonen när jag kommer tillbaka till sängen med blodiga ben och det är lätt att hålla för öronen när jag smyger in till toaletten och låtsas som ingenting men du vet vad jag gör där och jag vet att du vet vad jag gör. men som jag önskar att du kände för mig vad jag känner för dig. och jag vet att du inte gör det, varför skulle du göra det ens. varför går allt bara åt helvete. det fattar jag ju med – för att allt gick för jävla bra för jävla länge.

det går såhär när man balanserar på kanten för länge. och när man ramlar vet man inte ens om man orkar ta sig upp. men det vill jag verkligen. jag dör hellre än att inte ta mig upp.

Snälla Gud, hjälp mig.