Jag blundar
försöker andas mig tillbaks
genom syrenskott
och skrivstilsbokstäver
i raka led
till den jag var
som sexåring
smårund, knubbig haka
med glasögon och snedlugg
flyttade jag från rucklet i stan
upp till Butcher Hill
gick lasset
grönt och fint
fågelsång och vitsippor
rosenhäck och nypon
men också sprit och knark
och ensammorsor
uppe vid vattentornet
byggdes en tennishall
när jag var nio
det gällde att bli hård
så jag tog lite av varje
för att bygga sköld
hårdrock och trocadero
karate kid och star wars
det som bara skulle vara
tillfälliga allianser
definierade ett liv
jag blev aldrig hård
men jag lyckades få
mig själv att tro
att andra trodde det
och den jag ville bli
var hela tiden en reflektion
av det jag redan var
så decennier gick
medan jag försökte
riva skölden
bara för att inse
att det är skölden
som är jag
och min målbild
är fortfarande en fantom
av något jag råkade tro
att jag behövde
när jag var elva
idag kan jag lägga bort skölden
men behåller den
för skojs skull
tar du av mig karatedräkten
och strippar ner mig
från star wars och hårdrock
är jag bara nio
bland syrenerna igen
fast utan glasögon
och snedlugg
tidigare idag
var jag med grabben
i den där tennishallen
sen tog jag lite troca
och så finns det de
som säger
att tidens pil går framåt