Det var länge sedan vi sprang över grönskande ängar
med fötterna bara mot jordens solvärmda hand
Jag minns ändå när jag lyss till gårdags strängar
Tiden var evig och vi levde i ett somrigt land

Vi byggde slott i sand och skrattade i regn
drömde om en framtid där allt var tänkbart
För vi levde omslutna av barndomarnas hägn
där vi kunde göra allt ty livet var underbart

Vi fångade fjärilar under solens mjuka ljus
träden var vårt rike vår väg var över grenarna
för vår värld var för oss ett oändligt hus
vi fann blott glädje av de solvärmda stenarna

När skuggorna omslöt oss en solkysst kväll
låg vi på rygg och lyssnade till stjärnors ljus
Vi funderade över livet någon blev spirituell
tills våra upphov kallade oss till barndoms hus

Vi visste inte då att dessa stunder av liv
skulle bli våra stoltaste ögonblick att minnas
Ty barndomens glädje är ålderdomens driv
från igår till idag när vuxenlivet tvinnas