Jag vaknar i skärvor av mig själv,
men ingen frågar hur jag sover.
För vem vill höra om en själ,
som sakta vittrar, aldrig lovar,
aldrig lovats, aldrig fått,
allting slocknar, blir till grått,
varit ensam hela livet,
men jag förnekar att jag lider,
jag saknar gamla tider,
men sanningen - den svider.

Jag är en skugga i mitt hem,
en sprucken ram på vit fasad,
med ett hjärta fullt med sprickor,
djupa - som världens alla hav.
Alla säger:
"Tidens gång kan laga allt som gått i kras"
men mina sår har aldrig läkt,
dom har formats till en fas.

Och spegeln visar någon annan,
en bild jag inte längre känner,
ett ansikte jag har sett förut,
men blicken brinner utan vänner.
Jag går i cirklar, samma mönster,
ett hjärta fyllt med gamla fönster,
slagna rutor, kalla rum,
där jag en gång hade hopp,
står jag bara tyst och stum.

Jag skriver namn jag aldrig nämnt,
älskar röster som har tystnat.
Jag drunknar i en storm
men alla tror att jag kan flyta.
Jag ler – men hela scenen är en lögn,
när sanningen är den,
att jag är ensam och för evigt fast,
i fängelset igen.

Fel från början, född för fel,
förlorad själ i tomma rum.
Frusna fingrar, fumlar famlar,
faller fritt i evig sömn.
Skriker stumt, står i skuggor,
skriver ord som ingen ser.
Allt jag gör är ekon,
men ingen hör, ingen ber,
så ögonblick blir årsringar,
i en evighet av ensamhet.

Jag ser gator full av människor,
ändå har jag aldrig sett,
någon som kan se mig,
någon som kan stanna kvar,
någon som kan hålla kvar mig,
när jag drunknar utan svar.

Jag ser dom hand i hand,
dom som vaknar två och andas,
medan jag går runt i mörkret,
ingen ser mig, ingen stannar.
Dom säger:
"Du måste öppna upp, du måste ta din plats!"
Men hur ska jag kunna vara hel,
när jag föddes som ett fel.

Hur ska jag kunna tro på kärlek,
när jag lärt mig att jag dömts?
När jag lärt mig att jag saknar,
det som gör att någon vill.
För vem kan älska någon trasig?
Vem kan älska någon still?
Vem vill ha en själ som slocknat?
En själ som aldrig räcker till.

Jag vaknar i skärvor av mig själv,
men ingen frågar om jag sover.
Så jag säger inget. Jag sover aldrig.
Jag dör i tystnad varje natt.
För jag vet.

Jag vet att det är jag som är felet.
Jag blev fel från början.