Ju längre tiden går

Desto mindre jag förstår

Varför är vi här?

Ovissheten skär

Som en kniv i mitt bröst

Det finns ingen tröst

Att finna i vår värld

Förtvivlan är ett svärd

Vi svingar i blindo

Men det är inte av ondo

Människan förgör

Det enda vi förstör

Är platsen där vi bor

Illusionen som vi tror

Får en mäktigare död

För en dag i vår nöd

Rycks skygglapparna bort

Och vi ser allt vi är och gjort

I ett helt nytt ljus

Står vi i Herrens hus?

Jag kan inte svara

Ingen kan förklara

Svaren blir vi utan

Frågan förblir en annan

Så vad går att finna

Från livets eviga dimma?

Inget annat än detta:

Gå din väg, vilken riktning den än tar

Försök uppskatta det du har

Men håll inte fast vid det som tynger

Resan är redan fylld av bekymmer

Smärta och kval

Vårt enda val

Ligger i hur vi ser

På upplevelsen som den sker