Stegen i rummet är svaga

Rör sig sakta fram

Det är en smärta som inte vill försvinna

Då är det en tröst inte sitta ensam i båten osynlig

Ror ut på det positiva havet i sällskap

Det är mer betydelsefullt att vara där till stor hjälp

Kunna dela med sig råd och stöd

Osynlig  blir synlig

Vågar stå på egna ben