Han var så liten, det nya trollet
att gammeltrollen fann fog för skratt
Han hade kommit med vårens blommor
ja, det vill säga, när det var natt

Men mammatrollet var stolt av lycka
och pappatrollet var lika stolt
Den lille växte, fick heta Purre
och kunde småningom kläs i kolt

Då gick han runt och med svansen svängde
att även det väckte munterhet
bland alla gamla, och unga också,
samt Bagartrollet och dennes smet

När smeten skrattade vände Purre
sin lilla trollsvans och baken till
gav ljud ifrån sig, de lät som purr-rutt
men var ej äkta, tro’t om ni vill

Och som ett streck in bland träd med lövverk
försvann nu Purre, han ville se
vad som fanns bortom det stora gröna
om där fanns troll, om vad talte de

Först i hans väg kom en stilig snigel
som medelst snigelfart rörde sig
Du var en långsam en, sade Purre
men snigeln svarade honom ej

Därefter mötte han fröken Kråka
som flög till väders med högljutt krax
och sökte lycksalig henne härma
men for i backen med jämmer strax

Vid bäcken träffade han en öring
som tyst och undrande sam iväg
och Purre suckade över ännu
en stackars skogsbo som tycktes feg

Men sedan hittade han en åker
med djupa fåror – vad var nu det!
I åkern vandrade tyst en bonde
som sådde frön för sin verksamhet

Vad gör den gubben, nu Purre tänkte,
Var mannen verkligen alls ett troll
som slängde maten som att den inte
för honom spelade någon roll

Så Purre hoppade fram ur brynet
och bonden stannade, plötsligt stel
av skräck och fasa för lilla trollet
och Purre undrade vad var fel

En sådan skogsbo, blev Purres tanke
när så till slut mannen mist sin sans
Vårt lilla troll vände åter hemåt
med knyck på axeln och livlig svans

I trollbyn skulle så alla höra
om Purres hisnande promenad
Respekt han vann hos varenda granne
gick sedan först i var trollparad.



27/10 2024