Det är i allt det där

mörka du har inom dig

som jag tillslut brister,

förliser i ett hav som är vårt.

Jag bara seglar, rakt in

i ett oändligt mörker.

Och jag kan inte längre

vara ensam kvar här då.

Vi är så lika,

du och jag.

För när jag också förliser

till det som är oändligt och svart.

Så tappar jag bort allt,

både mig själv och dig då.

Och jag kan inte längre bära

det här mörket för två.

Inte längre vara stark i det

ensam, så jag måste gå.