Regnet smattrade mot taket. På den lilla soffan bredde katten Frasse ut sig, så avslappnad som bara en katt kan vara.

Vi var i Jessies kolonistuga. Jessie var inne i en av sina deppiga perioder. Jag visste av erfarenhet att jag skulle hålla tand för tunga för att inte störa henne för mycket.

- Karlar är skit! utbrast hon plötsligt och såg på mig. Ja, inte du då, tillade hon. Du är schysst. Men många andra. Jag har blivit våldtagen! Och så allt det jag var utsatt för som barn. Allt bubblar upp, allt oftare nuförtiden. Jag vet inte vilket som är värst, jo, det vet jag, att bli våldtagen. Kan du tänka dig hur det är att bli våldtagen?

- Nej, det är nog tusen gånger värre än jag nånsin kan föreställa mig.

- Det var länge sen nu. Semester. Jag träffade honom på gymmet, han ägde hela skiten, Bertil, vilket namn på en gymmare! Vi hade snackat lite, och en dag bjöd han hem mig på middag. Okej, tänkte jag, han verkade schysst. Han hade dukat fint, och vi småflörtade lite. Plötslig förvandlades han. Han ställde sig upp, kom fram till mig, lyfte mig in i sovrummet. Där stod ett äckel med brallorna nere och en kamera på ett stativ. Han höll på med sig själv. Svinet slängde ner mig på sängen och drog av mig kläderna. Konstigt nog hade han kådis. Så satte han igång. Jag försökte knipa så mycket jag kunde, men han trängde in. Jag var skräckslagen, förnedrad. Och det där äcklet som stod och filmade. Svinet höll på, och mitt i förnedringen, jag kunde inte hålla emot, jag kom. Ännu mer förnedrande. Jag var nästan helt borta. Så drog han sig ur. Den andra skvätte på min mage. Jag var så äcklad. Jag spydde. Kameraäcklet torkade bort sitt klegg med en blöt pappersnäsduk, som han la i en hundpåse.

Äcklet slängde åt mig mina kläder och körde ut mig i trappen. Det sista han sa var att jag skulle hålla tyst. Jag klädde på mig där, där, i den iskalla trappan. Jag vet inte hur jag kom hem. Chockad, förvirrad, förnedrad, ledsen och allt. In i duschen. Jag duschade säkert en timme. Ringa polisen? Jag vågade inte. Gymmet låg ju inte långt ifrån mig. Slängde mig på sängen och bara grät.

Jag höll tyst i flera dar, innan jag berättade för mamma. Hon polisanmälde. Åklagaren la snabbt ner ärendet. Fanns inga bevis. Svinet sa i förhör att, visst, vi hade haft sex, men båda var med på det. Och nån med kamera som hade filmat alltihop, det var bara på hitt och fantasier från mig. Ord mot ord. De trodde förstås mer på honom än på mig.

Det började skymma. Jessie reste sig, satte sig vid katten.

- Och nu, filmen ligger säkert ute på nätet. Hundratusentals pervon ser mig bli våldtagen, medan de sitter och snuskar.

Och plötsligt förstod jag. Något lite.