Nyckeln till själen.
Var är nyckeln till att låsa upp min kärna, en dold kammare jag länge ignorerat? Bland viskningar om sanning och bedrägeri, där tröst och kaos subtilt möts.

Inte för äran, inte för kampen, inte för berättelserna som spunnits i gasljuset. Utan för den milda, orubbliga lågan, en kärlek som ropar och känner mitt namn.

En fristad byggd, inte bunden av rädsla, dess murar är starka, men ändå varma och nära. Hemmet är kärleken som inte förtär, en tyst blomning i livets stora rum.