Det var en dag
som inte lät sig beskrivas
men som ändå
talade sitt eget språk

En skön och behaglig dag

som tycktes vilja pocka
på just min uppmärksamhet

En av de där soliga dagarna
ni vet
Utan så många uppfodrande
meningar och ord

Då det räcker gott med
en fågels drill
vid någons fågelbord

Inte fullt lika uppnosigt pigg
och lekfull som våren var jag
men ändå relativt
uppsluppen och glad

Liksom upplyft av fågelsången
öppnade jag dörren ut
mot fågelsångskören
och den
spirande grönskan i snåren

Därute tycktes våren vaknat
i all hast på full speed
Inte det minsta mild och blid

Mer sprittande och knakande
i varje fog
Av allt det där knoppandet
och växandet som den sig
i rasande takt företog

Själv masade jag mig ut på
furstugans trapp
Inne gick det ju inte att va

När allt därute pockade så
på just min uppmärksamhet

Som om vårens vilja var
starkare än min

Då den i egen hög person
tycktes ropa
Res dig latmask och kom ut!!