Jag älskar dig, GUD - du gör mig stark.

GUD är urberget under mina fötter,
borgen jag bor i,
riddaren som räddar mig.

Min GUD - den höga klippan
dit jag flyr för livet
och gömmer mig bakom stenblocken
trygg i min granitfästning.

Jag sjunger till GUD, den högtlovade,
och jag blir förd i trygghet och räddad.

Bödelns snara lågt runt min hals;
djävulsvatten svallade över mig.
Helvetesrep skar in i mitt kött,
dödsfällor var gillrade vid varje utgång.

Världen vill mig illa! Jag ropar på GUD;
jag ropar på Gud på hjälp.
Från sitt slott hör han mig;
Mina rop ger mig tillträde -
Han beviljar audiens i enrum.

Så otroligt väl beskrivet tillstånd i sen och mörk tid.

Bara GUD förmår ge adekvat hjälp i denna situation

I nöden prövas vännen och endast där.