Bara ibland är det inre mitt yttre
I en värld av allt som känns kallt
Vill jag dansa naken på torget i staden där jag bor
Och skrika ut mitt namn i månens vackra sken

För ikväll skall vi dansa som kungar in i oändligheten
Och för evigt sväva iväg till nattens dunkel
I den svarta svävaren av blänkande guld
Och världen stannar under våra fötter

När vi i livet sakta passerar ålder efter ålder
Men hjärtat slutar aldrig att riktigt gro
För vi har kontrollen att kontrollera våra sinnen till fulla ro

Men ibland när kaoset känns svårt
Vill det inre sällan så ett frö emot det hårda yttre

Utan vi dansar fortfarande in i oändligheten
I skenet av månens nakna visioner
Av det vackra råa i det kalla gråa
Av dagens mystik under stjärnornas klarhet

Vill jag föreviga stunden med mitt hjärta i min hand
I det kalla men ändå varma
Det metalliska
När vi i skyn svävar fram